MISS TURKIA -

STOR SAKNAD

Har suttit och kollat på gamla foton som är tagna för några år sedan. Mitt och vännernas liv bestod av klocket centrum. Det kanske låter tragiskt men FAN vad kul vi hade tillsammans. Om man inte satt vid Esset (en bänk mitt i centrum format som ett S) så satt man på "stenen" utanför kiosken, om inte så hängde man i kiosken, hängde man inte i kiosken var man uppe på gårn (oftast när det blev kallt) och sen när parken byggdes började vi hänga där. Nu när jag blickar tillbaka tycker jag att mitt liv var väldigt simpelt och skönt då. Vi umgicks allihopa, vi hade varandra, vi skyddade varandra, vi var som syskon. Även om vi bara satt på en bänk hade vi så otroligt roligt ihop. Ingen kommer nånsin kunna ta ifrån mig de minnena för de sitter verkligen långt i hjärtat. Den tiden var nog den bästa!

Att vakna på morgonen, fixa sig och kicka till klocket - det var livet. Fatta vad simpelt? Och jag hade ALDRIG tråkigt. På sommarkvällarna satt vi ofta och skratta, åt nötter, lyssnade på musik, RÖKTE och bara hade så jävla mysigt. (tänk vad de äldre måste ha tyckt om oss?! HAHA) Det var alltid god stämning.. Magiskt! Den tiden.. Det gör faktiskt ont i hjärtat av tanken att den tiden inte kommer igen. Aldrig mer. Man växer upp, går andra vägar. Jag hade lätt spolat tillbaka tiden. Det var min bästa tid i livet, än så länge ♥

Ska bjuda på lite bilder också.. MISS IT.

Himpa