<3
Jag tänker på dig dagligen och jag saknar dig konstant. Jag undrar hur du har det, jag undrar om du tittar ner på oss ifrån himmelriket. Jag tror fortfarande inte på att du är borta riktigt. Det känns fortfarande overkligt. I mina ögon sitter du fortfarande hemma i din mysiga lägenhet och när jag tänker tillbaka på begravningen kan jag inte föreställa mig att prästen pratade om min döde moster. Varför var du tvungen att sticka? Jag hatar att du aldrig kommer tillbaka. Jag hatar stroke!
Kommentarer
Trackback
