MISS TURKIA

När man ligger i sängen besöker miljontals tankar en. De snurrar runt, runt i huvudet på en. Man blir galen, nästan som i en film. Jag bara babblar på nu, ni kanske inte förstår allt. Gud är min hjälpande hand. Jag ber ofta, när jag är glad, tacksam, ledsen och sårad. Han hjälper mig, Han lyssnar. Jag brukar be länge, så att tårarna rinner. För kärlek, för hat, för glädje och sorg. Jag är glad över så mycket i mitt liv, så glad att jag kan skratta och le för mig själv. Mes jag är oxå ledsen, så ledsen att tårarna bara blir fler och fler. Ibland är jag så omringad av folk jg älskar och ibland är min nalle den enda jag kan krama. Jag är stolt över mycket i mitt liv, och mindre stolt över saker jag gjort och chanser jag aldrig tagit. Jag saknar en person i mitt liv, samtidigt som jag vet att personen finns här ändå. Ibland vill jag ha närheten, närheten och lyckan med den personen. Jag vet att det skulle kunna ske, men jag vågar inte ta steget. Vid vissa tillfällen är jag glad över att allt är som det är.. Men vissa dagar tänker jag på hur det hade kunnat se ut. Vad hade jag kunnat göra som var bättre? Hur kan jag få det jag strävar efter? Jag är för rädd, men jag bad till Gud att Han skulle ge mig mod. Jag är en stark person, jag har ett gott psyke. Men precis som er, är jag bara en människa. Även jag faller till botten vissa gånger. Jag vet inte vart jag vill kommamed detta, men jag tycker om att skriva. Tror inte jag tänker mig för vad jag skriver så speciellt mycket heller, fingrarna bara skriver. Jag är lite konstig, japp det är jag. Nu orkar jag inte skriva mer. Måste sticka till drömmarnas värld. Kl är halv 3 .. Bye.