MISS TURKIA

Ligger här i sängen med huvudvärk och har precis läst klart svenska uppgiften. Tänker så att hjärnan knakar känns det som. "man inser inte vad man har förns man förlorat det" och jag antar att det ligger en stor sanning i det hela. På senare tid har jag fått bekräftat just DET, svart på vitt och det känns för jävla bra måste jag säga. Å andra sidan verkar det inte räcka, jag saknar också något. Framför allt nu på vintern. Det är kallt och mörkt 24/7 och det skulle inte skada med en stor famn att mysa sig ner i. Det är en så härlig känsla att ligga och kolla på tv med någon man tycker om. Det som i vanliga fall är din bästa serie, blir det tråkigaste du sett i din älsklings närvaro. Egentligen vet jag inte om det här är bra för mig, jag har nog med tankar och skolarbeten att ta itu med men jag kan inte låta bli, fär jag vet att denne tänker exakt likadant och jag blir bara så frustrerad. När man ifrån båda sidor vill, men ändå inte gör något åt det. Äh, jag saknar nog bara att somna tätt intill någon. Dig. Nu ska jag träffa stjärnan i drömmarna istället, eftersom att det inte går riktigt nu :) natti ännu en gång!