MISS TURKIA

Det känns som att jg börjar hitta,mig själv mer och mer. Jag är ofta en självsäker person, klarar av rätt mycket på egen hand. Jag har gått igenom en tuff tid, det är nog den tuffaste tiden i mitt liv. Ja, det senaste året har varit en riktig bergochdal-bana. Har lärt mig så mycket. Har kämpat genom blod, svett och tårar. Jag har velat dö, velat försvinna, varit så långt ner, ända på botten men ändå tagit mig upp. Dels med hjälp av vänner och familj men mycket har oxå berott på mig själv. Jag har tagit mig själv i kragen, ställt mig rakrygg och skrattat, trots att ja innerst inne ramlat omkull tusentals gånger. Visst har jag gråtit till söms och bett till Gud om hjälp.. Men ändå har jag rest mig upp ifrån golvet och svalt all den smärta jag bärt på. Jag trodde helt seriöst inte att jag skulle lyckas må bra igen, eller lyckas med någonting överhuvudtaget. Men jag gjorde det, och jag är så stolt över mig själv. Jag vet sanningen, har fått den bekräftad massor gånger under de senaste månaderna. Senast häromdagen. Ni får tro vad ni vill, men det jag säger stämmer. Skolan drar även igång snart, dagen efter jag fyllt arton för att vara exakt. Jag undrar hur det kommer gå för mig, ska göra mitt bästa och kämpa så gott jag kan.. Mer än så kan jag inte göra. Sen så undrar jag hur det blir mellan oss, ingen vet. Just u and me. Vi båda vill, men satsar för lite. Jag satsar fullt ut om du ber mig. Be mig bara en gång s lovar jag dig att bevisa allt.. Allt! Önskar att vi kunde ligga brevid varandra nu och kolla varann i ögonen. Snart förhoppningsvis. Nej nu orkar jag inte skriva mer. Inte ifrån mobilen iaf. Ni kanske inte förstår så mycket, men fuck det :) nu ska jag sticka till drömmarnas land och vakna pigg och glad för äventyr med kimps!!