MISS TURKIA

Ni som läst min blogg länge vet att jag är en sån person som kan sitta och tänka och fundera i timmar. Och ibland delar jag även med mig lite av mina tankar, i bloggen. Och nu vill jag göra det. igen.

Jag trodde att mitt liv var bortblåst, jag trodde att jag aldrig skulle kunna skratta ifrån mitt hjärta, igen. Jag trodde att allt gott jag haft i mitt liv skulle bli tvärtom.

Men tänk så fel jag hade.. så otroligt fel. Idag skrattar jag som jag gjorde för flera månader sen, jag mår bra och jag försöker att njuta av livet fullt ut. Det finns flera personer som har hjälpt mig. Det är ni som har fått mig att skratta ifrån hela mitt hjärta. Det finns folk som får mig att känna mig speciell, som jag trodde att jag aldrig skulle få känna igen. Men det finns en speciell person, bara en. Och jag kan inte förklara med ord hur tacksam jag är över att du finns i mitt liv nu. Det är en obeskrivlig känsla, en konstig slags lycka. kan inte förklara.. vill bara säga tack, även att jag gjort de så många gånger innan ♥

En annan person är min mamma, jag är så stolt över dig. Även att jag skriker och är arg på dig rätt ofta. Jag vet att du har haft det jobbigt, att du har det jobbigt. Tillsammans ska vi övervinna allt ♥

Och viccy, min underbara pulla. vi sitter verkligen ihop.  Till och med lärarna skriver ut samma arbeten till oss, inte nog med det så får vi dela på samma papper där det står "selma och viccy" utskrivet på. Vi får dela på samma mappar, dom tycker att vi ska jobba ihop för vi gör det så bra. Vi gör helt enkelt allt tillsammans. i love you.