MISS TURKIA

det finns olika slags lycka. när man får sin första bil, umgås med sin vän, shoppar, skrattar åt ett skämt osv osv.

men den riktiga lyckan som många strävar efter tror jag inte finns ännu, den kommer senare in på livet när man blir äldre. än så länge är vi bara "ungdomar" som inte kan glömma den där killen, som hatar plugget och som tycker att minsta lilla grej är jobbig. jag har mina depressioner, lika så du, du, du, han och hon. men vi gör det tusen gånger värre än vad det egentligen är. som till exempel nu. jag har mycket inom mig, mitt hjärta värker och min hjärna jobbar konstant, jag är orolig, nervös, ledsen, arg, sur, irriterad, allt du kan tänka dig. men tänk på alla de andra som har det miljoner gånger värre? så som jag mår nu är bara en liten liten del av vad som egentligen är en riktigt depression hos en annan människa som finns där ute någonstans. det finns alltid någon som är värre än dig och har det tusen gånger tuffare.

lycka.. lyckan finns som sagt inte än, inte den riktiga lyckan. inte enligt mig.
den dagen man verkligen är lycklig, lycklig i hjärtat och i hjärnan. den dagen kommer när jag vet vart jag riktigt står. alltså när jag blir äldre och har min egna lilla familj, jobb, hus. när jag vet att jag har allt jag behöver. den dagen, den dagen.. den dagen kan jag säga att jag är lycklig, ifrån hjärtat. än så länge är de flesta "ungdomarna" vilsna på ett eller annat sätt, som mår dåligt över både det ena och de andra..

när man har ett eget tak över huvudet, egna räkningar att betala, ett stabilt förhållande, fler liv att ta hand om än sitt eget..  när man vet att man är till hjälp, att någon bryr sig om en, att man bryr sig om andra, att man måste ta ansvar, att man älskar någon och blir besvarad på samma sätt i alla år framöver. det är DÅ man vet att man är lycklig.