MISS TURKIA

jag har tappat glöden till att blogga. antar att det är pga problemen i min omgivning. men en sak är säker, jag slutar aldrig hoppas och jag slutar aldrig kämpa. jag är fortfarande glad för det jag har. är så otroligt glad över att min bror är hemma, bland oss igen. jag vet att han finns där och bryr sig om mig. min älskade storebror..

nu är det bara min älskade kärlek kvar. hoppas han kommer hit!!!! skulle känna mig så glad då, trots allt annat runt omkring mig. jag behöver min bebis. jag är lycklig med dig zemer ♥

nu har jag i alla fall gjort iordning här inne. hanna kommer väl hem vid 7 tiden må jag tro. ska väl sitta här och ruttna tills dess, sen ska vi över hem till mig och lämna lite kläder så jag slipper konka på det imorgon haha, jag tog nämligen med mig hela min garderob men har bara använt 2 byxor och några linnen och 2 tjocktröjor typ. så är det när man är sjuk.

jag hoppas att mina fingrar börjar skriva massor av inlägg snart igen. det är så kul med kommentarer och många besökare. man blir liksom peppad. nu på sista tiden har jag inte fått några kommentarer alls typ (det beror antagligen på den förjävliga uppdateringen) så.. blame it on me. men men, det kommer bättre dagar.

solen har tittat fram och jag tror verkligen att våren är på väg nu. skönt skönt.
nae, nu blev det ett långt inlägg. hörs!

käraste kusin ♥