FROM THE BEGNNING
jag har skrivit om det en gång tidigare, men det var någon som frågade hur vi träffades, någon som har missat inlägget jag skrev för några månader. så jag kan göra det en gång till för er som ej vet.
Namn: Kastriot Spahijaj
Bor: Herrljunga
Född: 92
Namn: Selma Sedef
Bor: Norrköping
Född: 93
Det var en dag i slutet av maj månad år 2009 som min vän Marigona la ut en bild på mig i hennes bilddagbok. Någon dag senare skriver hon till mig att hennes kusin (som råkar vara kastriot) har kommenterat bilden och skrivit något fint. Jag blev nyfiken och kikade in på hans bilddagbok. Man såg direkt på honom hur han var, en kaxig blatte med tuff attityd som älskade att leka med tjejer. Jahopp tänkte jag, en i mängden. Efter några dagar kommenterade han min bilddagbok.
Och då kommenterade jag en av hans bilder, bara för att liksom:
"du kan bara drömma ;)" på albanska.
Vi började prata lite smått och till slut fick han min msn. Vi pratade länge den natten på msn. Först var det bara korta, meningslösa rader som skrevs till varandra, sen pratade vi om allt mellan himmel och jord. Han berättade historier som han hade varit med om och sådär. Efter en stund frågade han efter mitt nummer, men eftersom att jag inte kände killen, det enda jag visste var att han var min väns kusin, så svarade jag nej. Han tjatade ändå och till slut skrev jag: okej, bara för att du är Marigonas kusin kan du få mitt nummer **********. Han svarade: nej, jag frågar igen om en vecka, vill ej ha ditt nummer för att jag är kusin med henne.. Men efter en kort stund fick jag ett sms på mobilen "Shu". Jag svarade honom på msn att han var riktigt dålig som smsade men sa att han inte sparade numret.
I alla fall, dagarna gick och vi började prata mer och mer. Tillslut smsade vi dag som natt. Efter en tid började vi prata djupare och djupare, smsen blev allt sötare och sötare och leéndet blev större och större. Från långa söta sms, till långa telefonsamtal hela nätterna. Vi skrev sms till varandra så fort vi vaknade och alltid ett gulligt god natt-sms så fort vi skulle lägga oss. Dagar gick, månader gick och han ville träffa mig. Jag som aldrig hade haft ett förhållande innan var inte redo, jag visste inte vad jag ville riktigt. Jag visste inte om jag gjorde rätt, om han var bra eller inte. Jag visste att jag började fastna och att jag ville fortsätta, men inte hur. Han sa att jag hade förändrat honom, att jag hade bytt hans syn på tjejer. Han sa att han inte visste att tjejer i min ålder fortfarande fanns. Men jag visste inte om han talade sanning, jag visste inte om han skulle såra mig och det skrämde mig. Men efter att ha pratat konstant i 7 månader, bet jag ihop och bestämde mig för att träffa honom, jag ville ju verkligen.. även att jag var otroligt rädd innerst inne.
Jag minns när jag la mig natten innan han kom hit för första gången.. 25 december 2009. jag och min kusin hanna la oss, jag minns hur nervös jag var men hon sa att det skulle gå bra. det tog tid att somna den natten. hur sent jag än somnade, var jag klarvaken 09.30 dagen där på (ni som följer bloggen och känner mig vet att jag älskar att sova och sover gärna hur länge som helst) även att hans buss skulle vara här runt 17 tiden. Jag skickade iväg ett sms och båda var jätte glada. Jag hoppade in i dushen, försökte lugna ner mig. Åt lite, klädde på mig. Tjatade på min kusin hur nervös och hur ont i magen jag hade. tiden gick sakta men säkert. Snart var klockan 17.00 så jag drog med mig min kusin ner till resecentrum för att möta honom. Vi smsade nästan hela tiden och han sa att bussen kommer vara lite försenad. Efter att ha stått och frusit i den kalla mörka vintern, rökt tusen ciggaretter och tuggat miljontals tuggumin såg jag bussen. buss 830. Han var i den! Kan ni känna hur jag kände? Hjärtat bultade, det kändes som om den skulle komma upp ur halsen. Benen blev svagare och jag såg bara alla människor runt omkring mig, allt var i en enda röra. Min kusin sa: Selma selma, jag ser han, han är där!!! han är där!!! Stackars jag såg ingenting.. Men gick framåt mot bussen endå, i hopp om att han skulle se mig. Mitt ifrån ingenstans ser jag en solbränd, lång, stor kille med vitt linne och en svart keps komma mot mig.. Han sa ingenting, utan kramade bara om mig och kysste mig länge..
Sen tog vi varann i handen och pratade lite smått på väg till spårvagnen för att åka hem till mig. När vi kom hem till mig var allt som vanligt, allt släppte. Det kändes som att vi hade varit tillsammans hur länge som helst och träffats tusen gånger. Jag var riktig kär, jag är riktigt kär.
Vi bor ca 460 km ifrån varandra, men håller ihop endå. Vi har våra bra och dåliga dagar. Vi har planer tillsammans och jag hoppas att jag får njuta av min framtid tillsammans med honom.
Den 26 juni har vi varit tillsammans i ett halv år och då ska det firas kan jag lova! vi har förmodligen min systers lägenhet för oss själva, så då ska vi ha det mysigt! :)
våran första bild tillsammans
Nyår
för en månad sen
Namn: Kastriot Spahijaj
Bor: Herrljunga
Född: 92
Namn: Selma Sedef
Bor: Norrköping
Född: 93
Det var en dag i slutet av maj månad år 2009 som min vän Marigona la ut en bild på mig i hennes bilddagbok. Någon dag senare skriver hon till mig att hennes kusin (som råkar vara kastriot) har kommenterat bilden och skrivit något fint. Jag blev nyfiken och kikade in på hans bilddagbok. Man såg direkt på honom hur han var, en kaxig blatte med tuff attityd som älskade att leka med tjejer. Jahopp tänkte jag, en i mängden. Efter några dagar kommenterade han min bilddagbok.
Och då kommenterade jag en av hans bilder, bara för att liksom:
"du kan bara drömma ;)" på albanska.
Vi började prata lite smått och till slut fick han min msn. Vi pratade länge den natten på msn. Först var det bara korta, meningslösa rader som skrevs till varandra, sen pratade vi om allt mellan himmel och jord. Han berättade historier som han hade varit med om och sådär. Efter en stund frågade han efter mitt nummer, men eftersom att jag inte kände killen, det enda jag visste var att han var min väns kusin, så svarade jag nej. Han tjatade ändå och till slut skrev jag: okej, bara för att du är Marigonas kusin kan du få mitt nummer **********. Han svarade: nej, jag frågar igen om en vecka, vill ej ha ditt nummer för att jag är kusin med henne.. Men efter en kort stund fick jag ett sms på mobilen "Shu". Jag svarade honom på msn att han var riktigt dålig som smsade men sa att han inte sparade numret.
I alla fall, dagarna gick och vi började prata mer och mer. Tillslut smsade vi dag som natt. Efter en tid började vi prata djupare och djupare, smsen blev allt sötare och sötare och leéndet blev större och större. Från långa söta sms, till långa telefonsamtal hela nätterna. Vi skrev sms till varandra så fort vi vaknade och alltid ett gulligt god natt-sms så fort vi skulle lägga oss. Dagar gick, månader gick och han ville träffa mig. Jag som aldrig hade haft ett förhållande innan var inte redo, jag visste inte vad jag ville riktigt. Jag visste inte om jag gjorde rätt, om han var bra eller inte. Jag visste att jag började fastna och att jag ville fortsätta, men inte hur. Han sa att jag hade förändrat honom, att jag hade bytt hans syn på tjejer. Han sa att han inte visste att tjejer i min ålder fortfarande fanns. Men jag visste inte om han talade sanning, jag visste inte om han skulle såra mig och det skrämde mig. Men efter att ha pratat konstant i 7 månader, bet jag ihop och bestämde mig för att träffa honom, jag ville ju verkligen.. även att jag var otroligt rädd innerst inne.
Jag minns när jag la mig natten innan han kom hit för första gången.. 25 december 2009. jag och min kusin hanna la oss, jag minns hur nervös jag var men hon sa att det skulle gå bra. det tog tid att somna den natten. hur sent jag än somnade, var jag klarvaken 09.30 dagen där på (ni som följer bloggen och känner mig vet att jag älskar att sova och sover gärna hur länge som helst) även att hans buss skulle vara här runt 17 tiden. Jag skickade iväg ett sms och båda var jätte glada. Jag hoppade in i dushen, försökte lugna ner mig. Åt lite, klädde på mig. Tjatade på min kusin hur nervös och hur ont i magen jag hade. tiden gick sakta men säkert. Snart var klockan 17.00 så jag drog med mig min kusin ner till resecentrum för att möta honom. Vi smsade nästan hela tiden och han sa att bussen kommer vara lite försenad. Efter att ha stått och frusit i den kalla mörka vintern, rökt tusen ciggaretter och tuggat miljontals tuggumin såg jag bussen. buss 830. Han var i den! Kan ni känna hur jag kände? Hjärtat bultade, det kändes som om den skulle komma upp ur halsen. Benen blev svagare och jag såg bara alla människor runt omkring mig, allt var i en enda röra. Min kusin sa: Selma selma, jag ser han, han är där!!! han är där!!! Stackars jag såg ingenting.. Men gick framåt mot bussen endå, i hopp om att han skulle se mig. Mitt ifrån ingenstans ser jag en solbränd, lång, stor kille med vitt linne och en svart keps komma mot mig.. Han sa ingenting, utan kramade bara om mig och kysste mig länge..
Sen tog vi varann i handen och pratade lite smått på väg till spårvagnen för att åka hem till mig. När vi kom hem till mig var allt som vanligt, allt släppte. Det kändes som att vi hade varit tillsammans hur länge som helst och träffats tusen gånger. Jag var riktig kär, jag är riktigt kär.
Vi bor ca 460 km ifrån varandra, men håller ihop endå. Vi har våra bra och dåliga dagar. Vi har planer tillsammans och jag hoppas att jag får njuta av min framtid tillsammans med honom.
Den 26 juni har vi varit tillsammans i ett halv år och då ska det firas kan jag lova! vi har förmodligen min systers lägenhet för oss själva, så då ska vi ha det mysigt! :)
våran första bild tillsammans
Nyår
för en månad sen
Kommentarer
roberta
naaaaaaaaaaaawwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwwww
ja dör din jävla häääxa. åååh :( hahahah så söta.. man blir tårögd. önskar er alllll lycka korban, hälsa han med haha ♥
Anonym
så stupid att ta en ALBANSK kille, fyfan! d e kräk blir bortgifta tom, du koommer bli sårad =/ han e ful förresten
d
blä :( håller med tjejen ovanför, börjar nästan lipa :( haha så jävla gulligt, speciellt bussdelen haha. jag har bestämt att ni ska hålla tills ni dör och ruttnar så nu blire så ;)
Trackback
