MISS TURKIA

jag vet att vi tjejer (mina närmsta vänner) kan ta varandra förgivet ibland. och jag ber om ursäkt för det, jag älskar er och jag hoppas att vi verkligen aldrig skiljs åt. jag är glad över att få umgås med er, dela skratt och tårar med er. vi kan vara oss själva med varandra och jag vill att ni ska veta att jag gör vad som helst för er, när ni vill. man inser att man inte kan ta sina vänner förgivet -

när man ser andra människor som har förlorat sina närmsta kompisar, tar ett exempel som therese (här har ni hennes minnesblogg som hennes vänner gjort) hon som blev mördad i somras. är inne på hennes blogg nu, och ser hur hennes vänner verkligen saknar henne, ringer henne - men får inget svar. desperat efter att höra hennes röst, hennes skratt, se hennes leende. måste säga att thereses kompisar är riktigt starka.

alltså.. jag tror aldrig att jag skulle palla med den smärtan. därför säger jag här och nu att jag älskar er mina tjejer! jag lovar och svär att jag är överlycklig som har er. ni är mitt guld, ni fyller mina dagar med kärlek. tack för allt, ni vet vilka ni är!

en sak till, haha .. jag sitter här och skrattar för mig själv. ni vet när en "tjejgrupp" typ ska käka middag tillsammans, så har dom de hur trevligt som helst. men när man kommer till MINA tjejer, så funkar inte de. vi skriker på varandra samtidigt som vi skrattar och de går inte alls att ha en "fin, skön stämning" men det är de jag älskar med er, ni är speciella och jag trivs!