MISS TURKIA

Inatt sa du ifrån, inatt flyttade du härifrån och stack till paradiset. När telefonen ringde och de berättade, fick jag panik. Jag vill verkligen inte, vill inte vara utan dig. livet kommer inte vara detsamma. Du fanns alltid där, nu kan man inte ens ringa dig längre :'( jag saknar dig redan. Men detta var ju det bästa för dig, du har alltid sagt att du inte vill ligga i en säng eller bo i ett hem där andra måste se efter dig, då dör du hellre.. Nu lider du inte mer, nu är du fri ifrån allt. Nu är du hos mormor. Mina tårar tar inte slut. Jag älskar dig moster.

Det har nog varit den jobbigaste kvällen, natten och morgonen i mitt liv. Inte blev det bättre när kusinerna ringde imorse och sa att vi var tvungna att åka upp till sjukhuset. Ae, jag kör på en bloggpaus, behöver verkligen det nu. Är hemma nu i skrivande stund, men ska strax sticka iväg till mamsen en sväng. Vi måste hålla ihop nu.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta moster och mitt hjärta går i tusen delar när jag ser dig ligga och ha ont. Nu är det inte långt kvar, du är påväg mot paradiset. Jag vill inte se dig försvinna, men jag måste. Snart slipper du smärtan, snart lider du inte längre. Hellre att vi mår dåligt, än att du gör. Jag kommer upp till dig nu i dagarna igen för att se hur det är med dig. Vet du? Jag vill bara vrida tillbaka tiden.. Du ska veta att jag fick massa olika minnesbilder när jag var hos dig idag, bilder i mitt huvud som spelades ända sedan jag var liten fram tills nu. Du är bäst och jag kommer aldrig någonsin glömma dig och ingen kommer aldrig i mitt liv kunna ta din plats. Du är speciell. Love you.

Min moster mår inte bra, hon kan förlora livet på en sekund. Det är helt sjukt att hon som alltid är i farten ligger på en sjukhusbädd och inte kan prata. Jag saknar henne så mycket och jag hoppas och ber att hon blir frisk. Min moster är Hannas farmor (jag är kusin med Hannas pappa) och jag känner att jag inte kan vara osams med H under såna här händelser. Det är egoistiskt utav oss båda, som delar samma smärta och samma sorg, som delar samma Moster/Farmor att vara osams. Vi måste hålla ihop dagar som dessa. Vi måste kasta bort de som varit, förlåta och gå vidare. Jag är inte en egoist, jag måste hålla ihop med min släkt trots allt som varit. Det handlar om liv & död. Och jag vill inte ha några sjuka kommentarer angående detta. Jag vet vad jag & H varit med om, ja.. jag är väl medveten om det. MEN det är dags att gå vidare nu, speciellt under den här perioden i våra liv.

det kryper inom mig, det låter som en tickande bomb, det känns som att den kommer explodera när som helst. jag vet inte varför jag känner såhär. det bara kryper. jag kan inte förklara känslan men det känns som att allting rasar. jag vet inte varför, det bara är så. jag hoppas den går över. jag vill må bra. varför känner jag såhär? jag känner mig kvävd. vill bara försvinna just i denna stund. men jag vet fortfarande inte varför. jag är en sån människa som förtränger allt dåligt och sedan rinner bägaren över. jag tror att det är ångest, plus att jag känner mig orolig, det känns i magen. kan den här dagen bara vara över. jag ser i alla fall fram emot lördagen. nu ska jag ta en cigg och lägga mig. orkar inte med den här dagen. fuck den liksom. kuk dag.

Det känns som att jg börjar hitta,mig själv mer och mer. Jag är ofta en självsäker person, klarar av rätt mycket på egen hand. Jag har gått igenom en tuff tid, det är nog den tuffaste tiden i mitt liv. Ja, det senaste året har varit en riktig bergochdal-bana. Har lärt mig så mycket. Har kämpat genom blod, svett och tårar. Jag har velat dö, velat försvinna, varit så långt ner, ända på botten men ändå tagit mig upp. Dels med hjälp av vänner och familj men mycket har oxå berott på mig själv. Jag har tagit mig själv i kragen, ställt mig rakrygg och skrattat, trots att ja innerst inne ramlat omkull tusentals gånger. Visst har jag gråtit till söms och bett till Gud om hjälp.. Men ändå har jag rest mig upp ifrån golvet och svalt all den smärta jag bärt på. Jag trodde helt seriöst inte att jag skulle lyckas må bra igen, eller lyckas med någonting överhuvudtaget. Men jag gjorde det, och jag är så stolt över mig själv. Jag vet sanningen, har fått den bekräftad massor gånger under de senaste månaderna. Senast häromdagen. Ni får tro vad ni vill, men det jag säger stämmer. Skolan drar även igång snart, dagen efter jag fyllt arton för att vara exakt. Jag undrar hur det kommer gå för mig, ska göra mitt bästa och kämpa så gott jag kan.. Mer än så kan jag inte göra. Sen så undrar jag hur det blir mellan oss, ingen vet. Just u and me. Vi båda vill, men satsar för lite. Jag satsar fullt ut om du ber mig. Be mig bara en gång s lovar jag dig att bevisa allt.. Allt! Önskar att vi kunde ligga brevid varandra nu och kolla varann i ögonen. Snart förhoppningsvis. Nej nu orkar jag inte skriva mer. Inte ifrån mobilen iaf. Ni kanske inte förstår så mycket, men fuck det :) nu ska jag sticka till drömmarnas land och vakna pigg och glad för äventyr med kimps!!

när jag kollar på bilden ser du så levande ut, när man kollar på bilder på dig överhuvudtaget så kan man inte förstå att du inte finns kvar med fötterna på jorden. det är så overkligt. du är saknad.

När man ligger i sängen besöker miljontals tankar en. De snurrar runt, runt i huvudet på en. Man blir galen, nästan som i en film. Jag bara babblar på nu, ni kanske inte förstår allt. Gud är min hjälpande hand. Jag ber ofta, när jag är glad, tacksam, ledsen och sårad. Han hjälper mig, Han lyssnar. Jag brukar be länge, så att tårarna rinner. För kärlek, för hat, för glädje och sorg. Jag är glad över så mycket i mitt liv, så glad att jag kan skratta och le för mig själv. Mes jag är oxå ledsen, så ledsen att tårarna bara blir fler och fler. Ibland är jag så omringad av folk jg älskar och ibland är min nalle den enda jag kan krama. Jag är stolt över mycket i mitt liv, och mindre stolt över saker jag gjort och chanser jag aldrig tagit. Jag saknar en person i mitt liv, samtidigt som jag vet att personen finns här ändå. Ibland vill jag ha närheten, närheten och lyckan med den personen. Jag vet att det skulle kunna ske, men jag vågar inte ta steget. Vid vissa tillfällen är jag glad över att allt är som det är.. Men vissa dagar tänker jag på hur det hade kunnat se ut. Vad hade jag kunnat göra som var bättre? Hur kan jag få det jag strävar efter? Jag är för rädd, men jag bad till Gud att Han skulle ge mig mod. Jag är en stark person, jag har ett gott psyke. Men precis som er, är jag bara en människa. Även jag faller till botten vissa gånger. Jag vet inte vart jag vill kommamed detta, men jag tycker om att skriva. Tror inte jag tänker mig för vad jag skriver så speciellt mycket heller, fingrarna bara skriver. Jag är lite konstig, japp det är jag. Nu orkar jag inte skriva mer. Måste sticka till drömmarnas värld. Kl är halv 3 .. Bye.

behöva ligga i din famn
behöva dina fingrar torka mina tårar
behöva andas in din doft
behöva känna din värme
behöva lyssna på din röst
behöva skratta åt dina skämt
behöva höra dina historier

jag skulle behöva din närhet och dina läppar
jag skulle behöva somna mot bröstet jag känner mig tryggast i..

jag vet helt ärligt inte varför jag öppnar ett inlägg. vill så gärna skriva av mig, skriva namn och skriva ALLT jag har inom mig, både bra och dåliga grejer. men när man skriver något, gillar folk att förstöra så det är bäst att jag håller det för mig själv ett tag till. kanske för alltid. jag önskar att allt var enklare, så att man kunde öppna sig och skrika ut vad hjärtat bär på. jag hade en gång en person som jag kunde prata om allt med, den personen kan jag öppna mig för än idag, men jag vågar inte. jag är rädd. för vad vet jag inte men någonting säger mig att hålla tyst, även om jag kanske inte borde.  folk har rätt att veta, jag har rätt att vara ärlig mot mig själv. jag borde inte förtränga detta, jag borde ta chansen. om man inte riskerar missar man många chanser som kanske hade tagit mig långt. oh, det är så komplicerat.
fuck. jag ska samla mod, sen ska jag skrika ut. högt.

Jag känner mig som en tickande bomb. Jag är inte blåst, hör du det? Du kan inte dölja saker för mig, och du vet det. Ändå spelar du så fult spel. Kommer till mig och säger både det ena och det andra, sedan säger du något annat till du vet vem. Varför? varför kan du inte bara stå för vad du säger? Stå för den du är, stå upp för dig själv och för dina känslor,  för dina tankar. Du är så himla falsk att det inte finns ord. Trodde aldrig att jag skulle säga detta om dig, och det är första gången. Men vad falsk du är, en lögnhals.. Jag är så besviken på dig.. Jag talade alltid sanning när du frågade om något. Jag talade sanning överhuvudtaget.

Jag bryr mig inte egentligen, blir bara sårad (besviken, äcklad) på dig när du gång på gång ljuger, och inte bara för mig. Senast i lördags, minns du? Men tro inte att jag kommer ställa upp för en människa som dig igen. Jag trodde du var äkta. Jag litade på dig från botten av mitt hjärta, jag lovade dig att ALLTID finnas för dig.. och det hade jag gjort om du inte betett dig som du gjort. Skyll inte ifrån dig, det är bara DITT fel. Jag berättade allt för dig, eller i alla fall det mesta. Jag är ledsen över att vårat band nu är avkapat. Det känns tungt eftersom att du varit nära mig, MEN jag kan inte acceptera människor som dig i mitt liv. Allt du sa, allt du lovade, allt du gjort för mig rann ut i sanden. Och vet du? I dont even know you anymore. Du är förändrad, någon helt annan person. Du är inte personen jag känt under alla dessa år.

Jag vet att du kommer läsa detta, och jag vet att det kommer gå rakt in i hjärtat på dig OCH JAG VET hur osäker du är på allt som finns runt omkring dig. Men tror du aldrig att jag har varit osäker? inte fan beter jag mig som dig i alla fall. Det finns en gräns, och du har paserat den för länge sen. Jag vill inte att det ska sluta såhär, för du betydde mycket för mig. Men fuck it, du gjorde bort dig. Jag vill inte veta av dig, jag vill inte höra din röst, jag vill inte se dig på stan, jag vill inte känna din doft och jag vill inte ha ditt förlåt.

Tjejen: vem älskar du idag? Killen: dig! Tjejen: vem kommer du älska imorgon? Killen: dig! Tjejen: vem kommer du älska om 20 år? Killen: någon annan.. Tjejen: vem kommer det att vara? Killen: våran dotter.

-

Den sanna kärleken liknar en cirkel, och cirkeln har inget slut ♥

 

Allt händer av en anledning och jag är säker på att Gud har planerat våra liv noggrant. Han fyller oss bara med de bördor vi är kapabla till att klara av, de bördor han vet att vi kan hantera, även om vi inte känner så just i den stunden. Stay strong även när du är på botten. vi alla kan klättra, vi alla kan klara av våra problem, hur stora eller små de än är. det gäller bara att ha tålamod och tänka framåt. följ ditt hjärta, gå på magkänslan. Ha ett mål och sikta mot toppen. ♥

jag är beredd att finnas där för de som behöver min hjälp. jag kanske inte alltid kan hjälpa till så mycket men jag kan alltid lyssna på vad ni har att säga. vänner, familj & främlingar. vi ska hjälpas åt!

ibland kan folk utnyttja din godhet, även min. var på din vakt även när du sträcker ut en hjälpande hand! nu för tiden finns det många ormar som gör allt för att få din hjälp och sedan hugga dig i ryggen.